-

Cajsa<3

Nu tänker jag skriva av mig lite. Hämta popcornen, sätt er i soffan å ba läs. Ämnet den här gången är Cajsa.

En regnig tråkig höstdag för ett antal år sedan (jag kanske va typ 8 år) kom jag till säby gård. Precis som jag alltid gjorde regelbundet en gång i veckan. Favoritponnyn va Twenty. Jag hade ridit honom jättemycke (tyckte jag, kanske va typ 5 gånger i rad). Med mamma i handen gick jag in på stallkontoret, sa mitt namn å väntade nervöst på personalen som skulle berätta vem jag skulle få rida på. Fast jag var ju såååå säker på att jag skulle rida på Twenty. Men icke. Cajsa blev det. Men stackars lilla Wilma ville ju ha Twenty. Men jag gick med min mamma å gjorde iordning den där bruna, tjocka ponnyn med dom snälla ögonen (det var så jag berskrev henne efteråt). Väl nere i ridhuset satt jag upp å ridlektionen började. Vi skulle trava. Men Cajsa vill inte. Hur mycke jag än försökte så tänkte hästjäveln inte trava.Jag önskade mig bort, ville aldrig mer rida osv. Ridlektionen rullade på. Hon va så envis! Jag va skitsur. Ändå fortsatte jag få henne. Gång efter gång. Ponnyn va alltid lika envis å seg. Men jag lärde mig att tycka att det var kul de oxå! Tillslut fick jag rida nån annan. Men jag gick ändå in til Cajsa varje gång. Gav henne en megastor kram och viskade att jag tyckte om henne.

Efter några år när jag var större å mer intressarad av hästar å stalliv sluatde jag att gå in till Cajsa. Det var töntigt att gå in å ba krama en ponny, tyckte jag. Och så va jag lite rädd för dom större tjejerna. Nu var favorithästen Twenty igen. Fast det höll inte så länge. Kunde inte sluta tänka på Cajsa. Hon va så himla söt! Efter ett tag ändrade jag mig igen, favoritponnyn va nu Cajsa igen. Jag skulle bli skötare nu oxå. Jag hyrde henne ibland, på julen å nån gång på sommaren. Önskade henne till ridlektionerna. Och hela mina böcker va nerklotttrade med Cajsas namn med MASSOR av hjärtan. Nu kunde inget skilja på oss! Haha, trodde jag. Jag skulle hyra henne efter sommaren. Jag på Cajsa å Sara på minova. Vi hade planerat allt! Hur å var vi skulle rida. Allt skulle bli perfekt! Men så ringer nån från Säby (tror de va Malou) å säger att Cajsa är halt. Och där började mardrömmen. Stackars ponnyn va(är) halt till och från hela tiden. Jag red henne enstaka gånger, fick hjälpa till att sätta igång henne nån gång oxå. Blev tillslut skötare. Det gjorde inte så stor skilldnad egentligen men det var endå ganska coolt. Så nu står jag här. Ett år sedan jag blev skötare och 5 år sedan jag red henne första gången.

Jag älskar Cajsa över hela mitt hjärta. Så är det. Även fast jag inte har vart skötare så länge betyder hon lika mycke för mig som för dom andra av hennes skötare. Vi har gått igenom så mycke. Jag har legat sömnlös å bara gråtit över henne. Måååånga gånger. Jag skulle göra allt för henne. Hon är min allra bästa vän. Haha Wilma har en ponny som bästa vän!!! Ja, det har jag. Inte bara en ponny. Utan jordens underbaraste, snällaste, sötaste,finste,(tjockatste) ponny! Jag skäms inte för att säga det. Vi två mot världen. Cajsa är tyvär en gnaska gammal ponny på ca 134 cm som inte har dom helaste benen. Och jag är en 13 årig tjej på ca 160. Jag är förlång för henne. Men sorry alla personer som är anti mot att jag rider Cajsa dom få gångerna jag får chansen. Jag rider henne när jag får chansen. Absolut inte ofta! Men typ till/från sommahagen, vissa uteritter osv. Jag tar vara på dom stunderna, för jag vet att våran tid kanske snart tar slut. Cajsa är och kommer alltid vara den ponny som har störst plats i mitt hjäta. Och vad som än händer är hon min favorit.

Här kommer några bilder på oss:

Såhär fina är vi just nu, eller 1 månad sen typ exakt ;D